spinning

Om spinning måste jag börja med att säga att jag är upp över öronen förälskad och har så varit i sådär två och ett halvt år. Om det är ömsesidigt? Det verkar så! Jag började trampa en sommar i Storvreta och sedan dess är jag fast. När det var som bäst (inte värst!) spinnade (jaja..) jag tre/fyra gånger i veckan – sena kvällar likväl som tidiga morgnar - och förra året deltog jag i ”Vasaloppsspinning” som slutade med att jag satt på cykeln i princip fyra timmar och fyrtio minuter, vilket var tiden från Vasaloppets start tills dess första kvinna gick i mål. Jag tänkte en och annan profan tanke om den där extremt långsamma kärringen (i mitt huvud) som inte kunde lägga på ett kol – sista halvtimmen fullständigt dog mina fötter... Men orkade, det gjorde jag!

Det är märkligt men när jag kliver på en spinningcykel så träder en annan personlighet fram, hälsar med ett snett leende och tar över – schizofrent javisst! Jag kallar henne ”spinningmonstret” och jag kan svära på att hon har horn i pannan. Och hon morrar. Från och med då och tills hon/jag kliver av cykeln finns inget annat än musiken, rytmen, tramporna och pulsen – ja och så motståndet förstås, det som man ska vrida på för att plåga sig så gott man kan. När jag spinner så dansar jag. Någonstans i huvudet så är det precis den känslan som infinner sig. Jag flyger fram! Och den enda gången jag noterar mina medcyklister är om någon direkt bredvid mig inte orkar hänga med. Skam till sägandes så ler jag lite i mjugg då. Eller ja, monstret då, den elakingen... D v s bara om det är unga, vältränade damer eller herrar som inte står pall. Allt medan spinningmonstret skoningslöst pumpar sig fram.

OM jag vore spinningledare så skulle det låta ungefär såhär:

”HEJ alla glada – nu är det dags att utmana sig själv, allt efter ålder och form! Utmana!! Kom ihåg att när man tror att man skall dö så orkar man alltid lite till - då när man tror att man har maxat och har en nära-döden-upplevelse-de-luxe-ingen-luft-blodsmak-i-munnen-ridå. Trams, man orkar nån timme till. Sitt, stå i tvåan eller trean efter behag, kom bara ihåg att anpassa motståndet så att ni inte trampar igenom i stående, det är inte så behagligt och man kan göra sig illa dessutom. Annars lägger ni på motstånd som vi vill och orkar. Ett litet tips bara – spinning handlar om puls. Är ni ute efter benstyrka så gå till gymmet och dra i några maskiner eller vikter eller vad man nu brukar använda. Schas! Här kör vi med TEMPO. Jag har full förståelse för folk som inte håller takten så länge det handlar om att man konditionsmässigt inte orkar hålla takten trots minsta möjliga motstånd – men jag har mindre tålamod med människor som bara helt enkelt är tondöva och allmänt taktlösa. Men tala om det för mig så jag kan åtminstone titta åt ett annat håll eftersom jag blir åksjuk av att betrakta taktlösa människor. Tack. 

SÅ; DÅ KÖR VI! KOM IHÅG: DU ÄR STARK, DU ÄR VACKER, DU ÄR FANTASTISK, DU ORKAR MER ÄN DU TROR – och imorgon är det en sanning!!”