Sikta på stjärnorna och nå
trädtopparna, så sägs det ju. Sikta galet högt och hoppas att
siktet ska göra att du i alla fall kommer högre än vad du trott -
eller om du stått still.
För egen del har jag funnit att jag ganska
ofta jobbar tvärtom- Jag siktar på trädtopparna och når molnen.
Och så bra jag mår av det!
Ett exempel så att ni ska förstå hur
jag menar. Jag har som så många andra en app som mäter mina steg.
Dagsmålet har jag satt till ytterst modesta 6000 steg. Jag behöver
alltså inte anstränga mig över hövan för att nå detta mål.
Herregud, går man upp på toa, skakar på sig och strupplar tillbaka
till sängen så når man 6000 steg. Typ. Så - jag når ju alltid mitt mål
och ramlar in på minst 12000 steg, dvs det dubbla. Appen
visar 200% och jag mår som en prinsessa! Fallerar aldrig och
överpresterar oftast. Yesssss!!!
Sätter jag hööööga mål som jag
får svårt att nå så känner jag mig oerhört misslyckad varje
gång det går åt pipsvängen. Och det gör det ju ganska ofta när
målen är näst intill orimliga. Ni vet väl liksom jag hur ni mår av de där
känslorna som viskar om värdelös, karaktärslös och ”du kommer
ju aldrig att..” (valfri avslutning på den meningen.)?
Framför allt när det gäller kost och
träning så är det omvända förhållningssättet något som
fungerar alldeles prima på mig. Men det kan gälla andra saker
också, som vardagsekonomin, lästa böcker eller skrivna rader. Låga
mål som jag når boostar min själsliga vardag så mycket mer än
jättesuperstränga mål som jag misslyckas med hälften av gångerna.
Så nu är min fundering om det skulle kunna vara ett alternativ för
någon mer än mig? Är det kanske fler som gör på detta viset?
Eller någon som vill prova och dela med sig av resultatet.
Det finns inget viktigare än den
själsliga harmonin att känna sig som en ok människa som gör sitt
bästa - på alla plan läng livets stig. Varje människa som mår dåligt, slår
sig själv och förbannar sig själv över ständiga (egen)upplevda
misslyckanden är ett vettlöst slöseri med mänskliga resurser.
TVÅ blogginlägg på en dag! Jag är jättebra! Sådär 200%
jättebra :-) Hur mår du?
Det är nog bra att ta små steg och inte vara för åpen. Även en 7-milavandring kan gås med små steg. Det kommer mer an på tålamod och tid. Men alla kommer fram till (sitt) mål förr eller senare!
SvaraRadera